Volante höll i de två utbildningsdagarna i förra veckan och jag var både föredragshållare och diskussionsledare. Läs mer om programmet här. Första dagen var vi på Subtopia i Botkyrka, där vi mötte verksamhetsledaren Karin Lekberg och några kulturföretagare, däribland Dogge Doggelito som har drivit företag i 15 år.

Här är ett kort klipp från när han talar om hur hans uppmärksammade reklamfilm för Elgiganten påverkade hans liv och karriär. Hans budskap är ”våga var kommersiell”. Men hans resonemang bör nog nyanseras något. Utan sitt ”kulturella kapital” — eller snarare, cred — som han byggt upp dessförinnan hade han varken fått reklamuppdraget eller så stort genomslag för kampanjen.

Nedan några bilder från dagarna. Ni ser bland andra min bloggkompis Emma Stenström från Handelshögskolan, Joppe Pihlgren och Stina Algotson från Tillväxtverket (utlånade från KK-stiftelsen) och ALMI-konsulterna.

För svaret är förstås att kulturföretagare kan tjäna pengar. Men det är inte alltid som de vill – skapandet är ofta en drivkraft i sig. Samtidigt innebär detta en extra drivkraft: kulturföretagare ser ofta till att nå resultat och fortsätter, strävsamt, trots motgångar. Detta hindrar inte att risken inte sällan är mycket stor.

Framför allt är det svårt att bunta ihop alla kulturföretagare till en grupp. För det första består de av stora, vinstdrivande verksamheter, för det andra av små livsstilsföretag, för det tredje av icke-vinstdrivande konstnärliga organisationer.

På måndag och tisdag samlas ungefär 25 ALMI-rådgivare från hela landet i två dagar utanför Stockholm. Den ena dagen i Botkyrka, den andra i Sigtuna.

I oktober blir det dags för tre särskilda län – Dalarna, Värmland och Gävleborg – då vi håller i tre heldagar. Dessa seminarier har vi utvecklat ihop med min bloggvän på Kulturekonomi.se, Emma Stenström vid Handelshögskolan i Stockholm, och på uppdrag av projektet KKN. De har även styrt upp så att jag och Emma har besökt olika ALMI-kontor och medverkat vid några skarpa kundmöten. Det finns massor att berätta om de här erfarenheterna – och vi återkommer.

Över huvud taget går ALMI i täten nu bland myndigheterna för att sprida kunskap om kulturella och kreativa näringar i sin organisation, enligt vad regeringens handlingsprogram förordar. Satsningen inkluderar även dokumentation som kan användas på respektive kontor.

***

Programmet på måndag och tisdag består av gruppdiskussioner, teoretiska föreläsningar (av mig) och några gäster. I korthet, utöver olika gruppdiskussioner:

DAG 1

• Hur hamnade vi här? (Tobias Nielsén)
• Fyra affärslogiker (Tobias Nielsén)
• Studiebesök på Subtopia och samtal med fyra företag (Karin Lekberg, Subtopia)
• Samtal med Dogge: ”90 procent består av annan business” (Tobias Nielsén)
• Studiebesök konstgalleriet Andersson/Sandström

DAG 2

• Framgångs- och riskfaktorer (Tobias Nielsén)
• Information om handlingsplanen (Stina Algotson, Tillväxtverket)
• Bemötandet är nyckeln (Anders S Persson, Västra Götalandsregionen)
• Skapandet som egen drivkraft (Emma Stenström, Kulturekonomi/Handelshögskolan i Stockholm)

För mer information: Tobias Nielsén, tobias[at]volante.se.

Livebubbla och festivaldöd? TV4 Nyheterna har varit här på kontoret och frågat kring detta. Samma ämne har jag diskuterat i TV4:s Nyhetsmorgon (se klipp ovan), liksom i Dagens Industri.

Bakgrunden är att vi har sett Hultsfredsfestivalen ställa in festivalen och Arvikafestivalen ställa in betalningar. Dessutom ett flertal andra tecken på att livebranschen nu tvingas till anpassning på grund av publiken mättnad, högre kostnader och hård konkurrens.

Detta är heller inte en trend som inte enbart syns i Sverige utan pågår internationellt. Under årets första sex månader har intäkterna för de 100 största turnéerna i Nordamerika minskat med 17 procent till 965,5 miljoner dollar. Se en längre analys på Kulturekonomi.se om festivalekonomin.

***

Vi har tillfrågats beroende på våra tidigare analyser av Hultsfredsfestivalen och Rockparty, samt kontinuerliga och generella studier av musikbranschen. Se även våra tidigare mindre undersökningar från festivalsommaren 2009 och 2010.

• Sommarens festival- och konsertekonomi
• Festivalsommarens trängsel (liten undersökning)

-

”I själva verket så kan man undra om det är våra sämsta sidor, det som man ofta brukar tänka på som det onda i människan, som har fört oss och hela samhället framåt. En tanke som har tagit mig runt hela jorden. Jag har träffat och levt med människor som har berättat historier som etsat sig fast i själen för alltid. Jag har brutit bröd med djävulen och jag har sovit med satan”, säger Micael Dahlén.

Dahlén lovar att boken kommer vara kontroversiell och kanske till och med leda till att han får sparken, spekulerar han vidare.

Hör hela programmet igen på Sveriges Radio.

Boken kommer i början av nästa år men förlag i ett flertal länder har redan köpt rättigheterna.
För mer information och pressbilder ring 08-702 15 19.

Vi pratade lite om konkurrensen i år. Jag tror aldrig jag har sett en större trängsel om uppmärksamhet. Vi konstaterade att det är många som lever högt just nu — och då blir fallet också desto större. Hultsfred själva har ju onekligen erfarenhet av både bättre och sämre år, vilket jag försöker skildra i mitt kapitel i ”Kulturens kraft”.

Enligt DN har Sverige flest festivaler per capita. Vid en titt på sommarens utbud på Festivalinfo har jag ingen anledning att betvivla påstående, även om jag hörde att Norge har ”tusen festivaler”. Men vi tar oss också faktiskt ut. Av de tretton största festivalerna ökade elva besökarantalet förra året. Kanske för att behovet av ett kollektivt lyssnande ökar i en postdigital värld?

Men hur ska arrangörerna nå ut och locka besökare? Betydelsen av sociala nätverk och olika former av digital interaktion med publiken var något som diskuterades i våras på Digital Music Forum East och som Kulturekonomi rapporterat om.

Vi gjorde därför ett test över hur 22 större festivaler använder sig av sociala medier. Nästan alla finns på Facebook men bara Hultsfred har en Iphoneapp. Låtlistor via Spotify är i vissa fall mycket populära med flera tusen användare; se till exempel Sweden Rock.*

Efter en liten spaning verkar det för övrigt gå att utkristallisera två övergripande trender. För det första att ökningen beror på ett stort antal mindre och nischade festivaler. Bland de större festivalerna verkar det dock bara vara hårdrock som har en riktigt nisch. Konkurrensen om hårdrockspubliken har heller aldrig varit större än i år då fem stora hårdrocksfestivaler äger rum i sommar, av dessa är två helt nystartade; Getaway Rock Festival i Gävle och Stockholm Rock Out.

Den andra trenden är ”lyxigare” festivaler. Folk vill ha möjlighet att kunna ta in på hotell, äta trerätters men samtidigt uppleva musiken tillsammans med andra. Stadsfestivalerna har här en fördel jämfört med campingsfestivalerna.

– Det handlar om att träffas på riktigt. Man vill uppleva känslan av att ha en samlingspunkt, festivaler är som gigantiska internetforum fast på riktigt. Man vill ha kul och musiken är inte lika viktig för alla. Det ska vara bekvämt, så den som vill kan komma i sina finaste kläder. Det gjorde ju ingen i början av 90-talet, då var det lera som gällde och besökarna var mera hardcore musikälskare, säger Ronny Mattsson på Peace & Love.

*Föjande festivaler ingick i undersökningen: Arvikafestivalen, Emmabodafestivalen, Getaway Rock Festival, Hultsfredsfestivalen, Malmöfestivalen, Metaltown, Nordic Rock, Peace & Love, Pier Pressure, Piteå dansar och ler, Popaganda, Putte i Parken, Rock Weekend, Sonisphere, Stockholm Jazzfestival, Stockholm Rock Out, Storsjöyran, Sweden Rock Festival, Trästocksfestivalen, Uppsala reggar festival, Way out west och West Coast Riot.

Boken är ”Creative Business: 10 lessons to help you build a business your way” som Tobias Nielsén, Dominic Power och Margret Sigrun Sigurdardottir skrivit ihop. Boken släpps snart i tryckt version, men kan redan idag beställas via Amazon (eller direkt från oss här). Mer information om texten finns här — för en viktig dimension av den här utgivningen handlar om distribution.

Vad vi på Volante nu gör genom att samarbeta med Amazon – och snart Apple – är att applicera teorin om the long tail och försöker samla ihop de nischmarknader som finns i olika länder kring våra och andra experters och forskares specialområden.

Det ska bli oerhört spännande att se hur det går. Den digitala versionen kommer kosta kring 40 kronor och den tryckta kring 100 kronor. Vi har även investerat i domännamnet creativebusiness.org (sajten långt ifrån klar).

Varför är Amazon så viktigt? Amazon Kindle står idag för 90 procent av eboksmarknaden och fyra av tio böcker som Amazon säljer är eböcker. Läsplattan Kindle säljs sedan i höstas internationellt, men den är inte nödvändig för att läsa Kindleböcker utan via tilläggsprogram kan böckerna också läsas på datorer och på flera mobiltelefoner. Men vi kompletterar Amazondistributionen genom att också göra boken köpbar i de friare formaten epub och pdf.

Att vi kan vara först — när Kindle nu ändå funnits i flera år — beror på att det var först för någon månad sedan som det blev öppet för icke-amerikanska förlag att ansluta sig.

Vi tror att det här bara är en föraning av hur bokbranschen ritas om. Från att ha varit utpräglad lokal och dominerats av olika förlag på olika hemmamarknader, är det nu möjligt att direkt nå läsare i andra delar av världen. Det engelska språket blir förstås ett krav för att nå många, men inom specialistområden är det ändå engelska som dominerar.

I torsdags var det dags för släpp av en rapport som berör detta. Den heter”Allt Räknas” [.pdf] (se även vår serie Filmrabatter som bygger på rapporten) och presentationen skedde i Kulturhuset i Stockholm. Jag har varit huvudförfattare med skriv- och researchhjälp från Johan Scheele. Men min presentation var bara en inledning. Därefter berättade Patrick Lamassoure intressant om Film France och en svensk panel diskuterade.

Bakgrunden är att allt fler länder och regioner greppar filmen som ett kraftfullt verktyg för att stimulera sin egen filmbransch genom mer aktivitet, för att marknadsföra sig och locka turister. För att attrahera och behålla filmproduktioner används rabatter och andra incitament, i klartext: pengar.

Å ena sidan framstår Sverige idag som ett undantag utan ett nationellt erbjudande, med konsekvensen att vi får det svårare att hävda oss som internationellt inspelningsland. Utöver de samproduktioner som ändå genomförs, inte minst i samverkan med Film i Väst; det är andra filmer – ofta större, till exempel Bond – som Sverige inte lyckats konkurrera om.

Å andra sidan kan man fråga sig om det är rimligt att skattebetalarna snidvrider konkurrensen över gränserna, som det faktiskt handlar om. Investeringen i de här incitamenten ska dock likställas med att man försöker locka företag eller kongresser till sig – investeringen ska ge mer tillbaka i reda pengar. Stödet ska alltså ses som industriellt och inte kulturellt i första hand, även om förhoppningen är att en bättre och större bransch också leder till bättre filmer.

En möjlighet för Sverige är också att skapa ett erbjudande för att kunna tävla på lika villkor som de flesta andra länder, och om man inte gillar modellen, lobba för att den inte bör användas – åtminstone i Europa.

I den efterföljande debattpanelen satt Bengt Toll, vice vd, Svenska Filminstitutet, Åke Lundström, vd, Filmpool Stockholm-Mälardalen, Anette Mattsson, ordförande, Resursföretagen för film & TV i Sverige och Michael Hjort, regissör, manusförfattare och producent i Tre Vänner; styrelseledamot Paradox (och Emmas kusin). Bengt Toll (närmast i bilden till vänster) att det är branschen och inte Filminstitutet som bör arbeta för rabattsystem. Michael Hjort pekade på att Sverige har goda chanser att vara en viktigare nod i den internationella filmbranschen, och exemplifierade med all talang som Sverige exporterar.

Svenska Dagbladet skrev  – senare även på ledarplats (och här Gudmundson på egen blogg) – och SVT Kulturnyheterna gjorde ett inslag. Se hela klippet på SVT Play. (Ja, det blåste rejält.) Läs även Hynek Pallas närbesläktade inlägg.

Vakna!  Tio år har passerat sedan milleniumbuggen.

Men vad hände egentligen?

Noll Noll är en bok om det här årtusendets första tio år. Om händelserna, människorna och tankarna som betydde mest. Om lattemammor, spikmattor och George Bush. Om Ernst Kirchsteiger, Google och modebloggare. Om Zlatan, vampyrer och finansbubblor. En bok om vad vi lyssnade på, vad vi läste och vad vi stoppade i munnen.

Varför blev lyxmode folkligt? Varför började rockmusiker spela tvärflöjt? Och varför drack vi mer champagne än någonsin?

Vad hände egentligen? Vad förändrades? I 15 kapitel besvarar några av Sveriges bästa skribenter just det.

Boken Noll Noll släpps 1 januari 2010.

Tobias Nielsén & Anders Rydell

Redaktörer

Diskussionen kring upphovsrätt, internet och skapandets villkor är ofta polariserad. Den här essäsamlingen vill komma med nya och olika infalls- vinklar, liksom undersöka konsekvenser av olika avvägningar. Skribent- erna utgörs av både journalister, artister, forskare och entreprenörer.

Boken släpps i September.