I grunden för de uppställda argumenten fungerar byggnaden som symbol. Byggnader syns och är tydliga. De ger en konkret signal på att något sker.
I styrgruppens rapport om Uppsala Konsert & Kongress står: “Hela projektet signalerar framtidstro, ambition, kraft och förmåga.”
Byggnader är också ett traditionellt verktyg för samhällsplanering. Det finns på så sätt en enorm tilltro till vad byggnader kan åstadkomma. Problem kan “byggas bort” och visioner kan uppnås med byggnader.
Stadsarkitekten i Kalmar, Staffan Lindholm, säger i en diskussion utifrån nya Kalmar konstmuseum att byggnader kan innebära “viktiga injektioner”.
“Hur fantastisk miljö man än har att ta hand om, så måste man vara alert. Det största hotet är om man själv blir passiv. Då innebär det en långsam kräftgång som kanske inte syns i vardagslivet. Men någon utifrån märker det direkt.”
Det gäller även känsliga, gamla miljöer, menar Lindholm, och inkluderar därmed Stadsparken i Kalmar vid slottet, där nya konstmuseet bokstavligen rests. Tillägg kan innebära att stadsrum återupptäcks. Han tycker därför inte att “skydd” är ett bra begrepp, utan föredrar “respekt”.
Men byggnader måste också fyllas.
Om Kulturens hus i Luleå blivit en framgång beror det på att något lockar där. Att Kulturhuset i Stockholm drar till sig så många beror givetvis på läget – såsom en förlängning av Sergels Torg, mitt i centrala huvudstan – men att det också finns en kombination av många verksamheter; lunchgäster från kontor runt omkring, barnfamiljer i “Rum för barn”, besökare som vill se en utställning eller en teaterföreställning, studenter som hänger på biblioteket och alltid gäng som ockuperar schackborden.
Vad huset ska fyllas med? Kulturhuschefen i Stockholm, Eric Sjöström, betonar vikten att skapa den där mötesplatsen, dit folk går för olika saker. “Om man ska bygga i Falun – se då till att Faluns bästa restaurang finns i huset.”
Kulturhuset i Stockholm fungerar redan som en mötesplats. För Eric Sjöström handlar det i stället, menar han själv, om att öka “angelägenhetsgraden” och inte bara “antalet besökare”. Han säger: “Vi vill inte vara ett fritidsrum eller ett uppehållsrum.”
En fråga är också vilka besökarna är. Turister eller invånare? Finns det lokala med?
I den hyllade “kulturstaden” Bilbao med Guggenheimmuseet beskrivs skillnaden vara stor mellan Varumärket och Staden. Strålande upplevelsearkitektur är inte alltid nog, utan kan snarare stöta bort lokala verksamheter, åtminstone om de inte upplevs vara stora eller fina nog.
Som New York Times konstaterade i samband med tioårsjubileet: “Bilbao är uppklätt till dans, men har inte listat ut vart man ska gå.” Bilbao är fortfarande en industristad där det främst är turister som befolkar Guggenheimmuseet och andra s.k. sevärdheter.
Uppställningen på de tidigare sidorna med olika modeller är inte heltäckande i bemärkelsen att den fångar upp alla effekter som ett hus kan få, men de här argumenten är mest framträdande.
Vilket leder till följdfrågan: är det inte något som saknas?
Medborgarperspektivet lyser i de flesta fall med sin frånvaro. Värdet av byggnader beskrivs från ett perspektiv ovanifrån, inte för den enskilda människan. Kanske beror det på att få mätningar har skett av de här effekterna? De flesta handlar om verksamheternas egna behov, turism och marknadsföringsvärde.[ref]I oktober 2008 kom en ny intressant studie från Handelshögskolan i Göteborg av John Armbrecht och Tommy D. Andersson, Varas värde varar – en studie om värdet av Vara konserthus. Rapporten presenterar nya, intressanta mätmetoder för att fånga olika aspekter av ett hus värde från både människors och samhällets perspektiv.[/ref]
Risken är uppenbar om människor inte känner att det nya huset är för dem – när den första nyfikenheten är stillad. I bästa fall hittar besökare dit ändå. I värsta fall finns stora utrymmen som inte används på bästa sätt.
I det här sammanhanget är det intressant att peka på att konsumtionsmönster förändras i snabb takt. Tv har länge haft en stark position. Nu är det tydligt hur vi i allt högre grad handlar, ser på idrott och tar till oss kultur via internet.
En stark förändringsrörelse är hur vi som konsumenter blir aktiva medaktörer i stället för passiva mottagare, liksom gärna ser en blandning av nytt och gammalt. En ny generation växer upp med insikten att det innehåll som sprids bara är en startpunkt. Rollspel med föränderliga världar är exempelvis en enorm framgång på internet. Möjligheterna att själv redigera, producera och distribuera är enorma. Användargenererat innehåll fyller inte minst videoklippssajten YouTube och användarengagemanget ökar generellt, se t.ex. encyklopedin Wikipedia som skapats utifrån “massans visdom”.
Är husen byggda för den här förändringen?
***
Det här är den tredje delen i Volantes serie Byggboom råder om en uppgång i Sverige när det gäller hus- och arenabyggandet inom kultur och fritid. Serien bygger på kapitlet ”FÖRST VINNER ELLER RESTEN HINNER! – Om drivkrafter, långsiktighet och samverkan” ur skriften ”Nya rum i samverkan” som gavs ut av Sveriges kommuner och landsting i mars 2009.
