Alla gillar film! Den bilden förstärks av att de flesta länder i världen har stödsystem för filmproduktion. Enbart i Europa investeras nästan 18 miljarder kronor av statliga medel i filmstöd. Den summan är utöver alla de regionala filmfonder som finns, med Film i Väst som det mest kända exemplet i Sverige.
Det är få europeiska filmer som görs utan en blandning av offentliga och privata pengar. En uppskattning visar att 60 procent av den typiska europeiska filmen finansieras med offentliga medel. De offentliga stöden i Europa har uppkommit av kulturella och nationella skäl: för att stimulera identitet, språk, kvalitet och konstnärlig höjd. I Sverige har vi sedan 1963 Filmavtalet.
Dessa stöd måste också ses i ljuset av konkurrensen från storskaliga amerikanska filmproduktioner, som ändå dominerar på de flesta topplistor för bio och uthyrning. Filmstöden korrigerar på så sätt marknadskrafterna. Det är uppenbart att det utan offentligt stöd skulle göras långt färre europeiska – och svenska – filmer, och de som ändå skulle produceras under sådana förhållanden skulle vara med märkbar liten budget; skillnaden jämfört med amerikanska konkurrenter skulle vara ännu större.
Men de offentliga stöden har lett till en konkurrensutsatt marknad i sig själv. Många har insett att det kan vara värdefullt att locka till sig filmproduktioner – och är på så sätt minst lika intresserade av en filmproduktions process som resultat. Det innebär att det har skett en glidning vilka som ländernas stöd riktar sig till. Om de tidigare enbart syftade till att stimulera inhemsk filmproduktion arbetar allt fler med målet att locka till sig utländsk filmproduktion. Det sker med skattefinansierade incitament såsom rabatter samt avdragsrätter till såväl produktionsbolag som investerare.
Till och med i USA finns numera filmstöd. Inte på nationell nivå, men i princip varje delstat – även Kalifornien! – har de senaste åren initierat erbjudanden för att locka filmproduktioner. Även flera utvecklingsländer satsar. Nigerias filmindustri ”Nollywood”, som förra året genomförde 872 filmproduktioner att jämföra med 485 Hollywoodfilmer, lanserade i maj 2009 ett nytt program för att bli mer attraktivt för att husera utländska produktioner.
Många av dessa erbjudanden går via ländernas skattemyndigheter. I Sverige är filmstödet delvis skattefinansierat, men involverar inte Skatteverket direkt eller några ”riktade” skatteincitament såsom avdragsrätt.
Hur väl rustade står Sverige konkurrensmässigt? Vad saknas i Sverige jämfört med många andra länder? Hur ser svenska producenter på alla incitament som erbjuds?
***
Det här är den första delen i Volantes serie Filmrabatter om hur olika länder i europa arbetar med stödsystem för filmbranschen. Serien bygger på rapporten ”Allt Räknas – Om rabatter och erbjudanden till filmproduktion i Europa” som producerats av Volante på initiativ av Filmregion Stockholm – Mälardalen hösten 2009.
