Varför vill Sverige bygga nytt? Vad ligger bakom gensvaret på de samverkansmodeller som ofta står som grund för byggnaderna?
Gemensamt för de nya husen är att inte bara ett, utan flera argument står bakom satsningarna. Det här avsnittet ska dels strukturera argumenten bakom investeringarna, dels diskutera dem. Analysen rör sig på två plan. Dels på det lokala, dels på det nationella.
Det gemensamma argumentet som anges är “av konkurrensskäl”. Nedan följer en uppställning av olika modeller bakom de nya husen.
Företagsekonomiska modellen
Planen är att huset ska bidra till en verksamhet som innebär att intäkterna överstiger kostnaderna. Ju fler biljetter som kan säljas, desto större intäkter. Det här resonemanget fungerar om en storklubb drar mycket publik kontinuerligt, det vill säga inte bara till några enstaka konserter per år.
Utöver fler åskådarplatser är det viktigt med utrymmen för sponsorloger, restaurang och souvenirer. I Löfbergs Lila Arena i Karlstad kan du exempelvis äta “hockeylunch” på restaurangen Golden Star.
Till Löfbergs Lila Arena, hockeylaget Färjestadens hemmaarena, har dessutom världsartister som Dolly Parton, Elton Johan, Rod Stewart och Bob Dylan kommit. Arenan har också stått som värd för melodifestivalen två gånger. Flexibiliteten för att kunna bygga om arenan och erbjuda olika typer av evenemang är nödvändig.
I vissa fall äger idrottsklubben arenan (som med Färjestaden), i andra fall äger kommunen den (som med till exempel Cloetta Center i Linköping, en annan av de första arenorna i den nya byggvågen). Ofta står en samverkanslösning bakom bygget. Kommunen bygger, någon annan hyr. Eller föreningen bygger och kommunen går i borgen för bygget.
En företagsekonomisk modell finns dessutom i de kulturhus som också erbjuder utrymmen för konferenser. Problem kan dock uppkomma om oklarheter råder om vad som ska prioriteras. Att hyra ut lokaler för en kongress innebär större intäkter jämfört med hyran som en symfoniorkester betalar.
Det finns flera exempel på konsert- och kongresshus där chefer har stångats mot varandra och försökt klämma in “två fötter i en sko”, som en tidigare orkesterchef som inte hade helhetsansvar uttryckte det. Ibland är ägardirektiven vaga, från exempelvis kommunen, och konsert- och kongressbolaget brukar vara ha flera uppgifter – ofta både bidra till utveckling av kulturlivet och utveckling av besöksnäringen. Sådana mål kan vara kompatibla, men behöver inte vara det. Det som ser lätt ut på pappret i förväg blir inte sällan svårt i praktiken när olika målsättningar möts. Det blir ännu svårare när bolaget brukar ha ekonomiska avkastningskrav (ca 5 %).
Anna Jirstrand Sandlund, programchef på Kulturens hus i Luleå, säger att hon är mycket glad att hon driver både konsert- och konferensdelen. Målsättningen är 40 procent konferens och 60 procent kultur.
Turistekonomiska modellen
I denna modell är det viktiga inte om verksamheten i huset går med vinst, utan att den lockar till nya pengar.
Det innebär konsumtion som annars inte hade skett på platsen. Dels från besökare som i annat fall inte hade kommit till platsen, dels från invånare som hade gjort av med pengar på andra platser.
Till största del handlar det om att locka besökare och se att de gör av med pengar inte bara på inträdesbiljetter utan även på hotell, shopping, mat och på andra besöksmål.
Från en kommuns perspektiv är ekvationen enkel. Ju fler som spenderar pengar här, desto bättre går verksamheterna som i sin tur anställer mer. Både sysselsättningsnivån och skatteintäkterna ökar på så sätt.
I den här modellen är det avgörande att innehållet för det första är så bra att besökare lockas och för det andra att det marknadsförs.
Profilskapande modellen
Hur sticker man ut som stad och region idag? Hur lockar man till sig och behåller företag och invånare?
Det här är frågor som har diskuterats mycket de senaste åren, inte sällan med utgångspunkt i den amerikanske professorn Richard Floridas teori om kreativa klassen – att det är vissa personer som skapar de mest lönsamma innovationerna och det är dessa som varje plats bör försöka locka. S.k. inward investment – att locka till sig företags nya fabriker och kontor – är något som betonats under längre tid än så.
En genomgång av prospekt och ägardirektiv tyder på att argumentet om “profilskapande” är mycket vanligt – inte som det avgörande, men det finns med. Tre exempel:
Norrköping: “Bolaget (Louis De Geer Konsert & Kongress) ska stärka Norrköping som en attraktiv och kreativ ort…”
Uppsala: “Uppsala är en konkurrensutsatt region. Nyinvesteringar från företag och beslut från människor att bosätta sig är beroende av vad olika regioner har av gott boende, god service och bra utbud på fritiden.”
Örnsköldsvik: “En motsvarande central placering omgiven av vatten för en lokal med det tänkta innehållet finns endast på ett fåtal platser i världen, vilket i sig kommer att göra såväl staden som regionen i övrigt omtalad på ett positivt sätt.”
Den här modellen och den turistekonomiska hänger ihop – båda handlar om att skapa sammanhang som upplevs som trevliga och lockande. Skillnaden ligger i att den turistekonomiska modellen fokuserar på effekter av enskilda evemenang, medan den profilskapande modellen strävar efter långsiktiga och mer indirekta effekter; livskvalitet i vardagen snarare än en trevlig stund.
Det profilskapande kan också tas ner i mindre sammanhang. Kapitlet om Östersund i denna skrift (se sid xx) beskriver hur fastighetsägaren Fältjägaren upplåter lokaler kostnadsfritt åt den uppmärksammade konsthallen Färgfabriken Norr i Östersund. Fastighetsägaren vill ha konsthallen där som en attraktion som ökar värdet och dragningskraften i området som exploateras. Östersunds kommun är dessutom med som finansiär, men kommunens intresse ligger snarare i att den profilerade kulturinstitutionen ska locka turister.
Verksamhetslogiska modellen
Ibland växer kraven sig starka från en verksamhet: vi behöver ett bättre eller större hus. Ingen verksamhet brukar vara ensam om det kravet – vem vill inte ha bättre förutsättningar för det man gör? Dragkampen är ofta hård.
I Borås var det Elfsborg. I Jönköping var det HV71. I Kalmar var det konstföreningen som tyckte att de behövde nya utrymmen för arkiv och konstutställningar. Arbetet för bättre lokaler hade pågått sedan 1942, enligt museichefen Klas Börjesson. Till slut tyckte också kommunen att det var en god idé, men såg också möjligheten att med museet vitalisera Kalmars stadspark, i närheten i av Kalmar slott.
I Piteå byggdes den nya konserthallen Studio Acusticum, enligt programchefen Roger Norén, med akustiken i centrum. Musikhögskolan är den största hyresgästen där och har varit en viktig intressent, men det är kommunen som har byggt och hyr ut.
I Luleå behövdes ett nytt stadsbibliotek – och då passade man på att bygga för andra ändamål samtidigt: konsertsalar, konsthall, mötesplats, konferensmöjligheter.
Mötesskapande modellen
Ytterligare ett argument bakom byggsatsningarna handlar om stadsplanering, närmare bestämt att skapa mötesplatser.
Det är många stadsbyggnadskontor som funderar över hur man i staden ska skapa flera möten, så att invånarna inte bara pendlar mellan sina jobb och hemmet. Det är i andra sammanhang – i ett “tredje rum” – som vi roar oss, stöter på nya människor och konsumerar. De här mötesplatserna ses som allt viktigare av flera skäl. Dels för att möten är grunden till kunskapsöverföring och därmed hur nya samarbeten och idéer uppstår, dels för att stimulera integration.
I prospektet till Swedbank Arena i Örnsköldsvik heter det:
“Aktiviteterna på elitidrottsnivå, inte minst ishockeyn, har redan tagit klivet in i underhållningsbranschen. Man kan därför förutse att ishallen i framtiden blir en alltmer utvecklad del av det offentliga livet. Såväl hockeymatcher som andra arrangemang i en ny multifunktionell arena kommer att göra den till en mötesplats för alla människor där man både ser andra och visar upp sig själv.”
I Luleå har mängder av kolleger från andra kommuner och regioner strömmat för att höra mer om hur Kulturens hus just blivit en mötesplats. Det finns numera många anledningar att besöka huset och antal besökare ligger mellan 60 000 och 85 000 i månaden.
“Luleås befolkning passerar genom huset varje månad. Visionen är att skapa ett gemensamt vardagsrum”, säger programchefen Anna Jirstrand Sandlund.
Konceptet är för övrigt detsamma som gör Kulturhuset i Stockholm till Sveriges näst största besöksmål med nästan 3 miljoner besök i år.
***
Det här är den andra delen i Volantes serie Byggboom råder om en uppgång i Sverige när det gäller hus- och arenabyggandet inom kultur och fritid. Serien bygger på kapitlet ”FÖRST VINNER ELLER RESTEN HINNER! – Om drivkrafter, långsiktighet och samverkan” ur skriften ”Nya rum i samverkan” som gavs ut av Sveriges kommuner och landsting i mars 2009.
